Ta jämställdhetsfrågan på allvar

Jag läste en artikel här om dagen som handlade om jämställdhet inom idrottsvärlden, skriven av Anders Lindblom på Svenska Dagbladet, där han uppmanar oss i all sin rätt att ta jämställdhetsfrågan på allvar. Ett hett tips är att läsa den här artikeln.

Extra kul att det är en man som tar upp de här problemen. Han har gjort iakttagelser och ifrågasätter saker många av oss faktiskt bara tar helt för givna. Vi sväljer gamla fördomar med hull och hår, för det är som det alltid har varit. Han inleder med att prata om längdåkningen, att den är konservativ och gubbig. Jag vet inte om jag kan hålla med riktigt eftersom vi har många framgångsrika tjejer i spåren, men egentligen är det styret han syftar på. I det internationella förbundets styrande är fördelningen 16 män och en kvinna…. ” Men någon förändring är det inte ens tal om”, skriver han.

falunAnders Lindbloms fortsätter med att särskåda damernas kortkorta distanser i längdåkningstävlingar, i förhållande till männens alltså. Han ställer det faktum att sporter som friidrott moderniserats och blivit mer jämställd idag – i kontrast till hur det fungerar inom skidsportens värld. Han anser att skidsporten inte hängt med i svängarna.

Jag stod ju där på skid-VM i Falun 2015, vid sidan av mördarbacken och skrek mig hes när Kalla och hela landslaget kämpade mot dåliga spår och irriterande norrmän. Tjejerna åkte bara hälften så långa distanser som herrarna. Varför? ”Det finns inga fysiska hinder för att damerna inte skulle klara av att köra lika långt som herrarna” avslutar Anders Lindblom sin artikel.

Våga utmana dina fördomar!

Jag fortsätter att läsa målen för jämlik idrott på Riksidrottsförbundet hemsida. Jag blir nästan full i skratt när jag läser: ”Båda könens idrottsutövning värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt. Det innebär till exempel att kvinnors och mäns idrottsutövning tilldelas resurser efter samma principer, när det gäller budget, träningsanläggningar och träningstider och liknande och att kvinnors och mäns idrottande får samma uppmärksamhet i forskning, information och i media.”

Mitt ironiska skratt beror på att det är allmänt känt att killarna får de bästa tiderna i ishallen medan tjejlaget och konståkarna får slåss om tider halv sju en lördagsmorgon eller nio en tisdagskväll… Men ambitionen är ju god. En annan sak är att män ofta tränar i lag och många kvinnor utövar sin idrott utanför något förbund överhuvudtaget, ridning kan vara ett sånt exempel. Så då är det svårt att få det helt jämställt i idrottsvärlden. Då lockas man ju att fundera lite kring typisk manliga och kvinnliga idrotter. Kanske är det så att det är våra egna fördomar om vad som är manligt och kvinnligt som sätter de riktigt stora käpparna för jämställdshetsutvecklingen? Det kan vara värt att fundera på hur man som förälder uttrycker sina egna fördomar hemma i TV-soffan eller styr barnen i sitt idrottsval. Det är inte ens troligt att man ens vet om hur man själv tänker eller värderar förrän man stannar upp och tänker till.

– Hur skulle du reagera om din Lisa, 8 år ville börja med brottning?
– Vad skulle du säga om Anton, 13 år vill byta från fotboll till konstsimning?
– Hur låter du när du tittar på en hockeymatch mellan två tjejlag? Om du ens tittar…

Eftersom jag är idrottslärare på en låg- och mellanstadieskola får jag höra ganska mycket som örat inte älskar… Och så små barn får ofta sina ord och värderingar hemifrån. Vi som lärare har också ett ansvar att bygga jämställdhet och ifrågasätta könsrollerna inom idrottsvärlden i skolan. Vår uppgift är att få barnen att röra på sig, arbeta i gemenskap, få upp ögonen för olika idrotter och låta alla få göra det de vill göra. Jag brinner verkligen för de här frågorna och har avsatt minst en lektion varje halvår, för varje klass, att diskutera jämställdhet och våga utmana sig själv i sina könsroller.

Här kommer en, inte helt purfärsk, men fortfarande bra och aktuell film, ”Jämställdhet är väl ingen sport”. Johanna Nygren intervjuar bland annat den fd fotbollsstjärnan Hanna Marklund som berättar hur det är att vara tjej inom lagidrotten och hur den behandlas i media.

Äntligen kan jag sova igen!

Jag vet egentligen inte riktigt när de började, mina sömnproblem. Jag har haft svårt att sova på nätterna under flera, flera år. Eller rättare sagt så somnar jag som en stock på kvällen men vaknar upp säkert fem-tio gånger under natten. Jag har haft stickningar i armar och ben, huvudvärk, ont i ryggen, bortdomnade lemmar… Iband har jag fått resa mig upp och stretsha eller ”knäcka till” ryggen. När jag har legat på rygg har det gått hyfsat bra men sidan eller magen går inte alls.

Först trodde jag att jag tränade för mycket och stretchade för dåligt. Jag började gå på idrottsmassage och hos kiropraktor och köpte även nya dyra skor. Det hjälpte inte.

Sedan trodde jag att min sambo och jag låg för tätt ihop och tyngde ner sängen, så vi började ligga med en meters mellanrum för att de om det hjälpte. Det hjälpte inte.

Jag har gått till doktorn och kollat upp om någon nerv kanske ligger i kläm och om jag har migrän, men det är uteslutet enligt honom. Däremot började jag ta en ipren och dricka avslappnande te på kvällen. Det hjälpte inte heller.

Men nu!!! Nu har jag löst problemet och det var enklare än jag vågat drömma om, hehe… Min säng var nämligen alldeles för mjuk för mig. Jag låg i princip som en ostbåge. Axlarna och höfterna tyngde ner madrassen utan att få stöd för midja och ben. Jag hade faktiskt en kompis hemma som säljer sängar och som kikade på om det kunde vara den som orsakat alla mina problem. Jag kan tala om att, efter en sömnlös natt är man inte så pigg att träna småttingar…

Sedan jag köpte ny säng har mitt liv förbättrats från 99% till 110% bra. Går det ens? Hur som helst så sover jag som ett litet barn från tio på kvällen till sex på morgonen i min kontinentalsäng på Inside Möbler. Jag måste ge dem lite reklam! Om du är rädd om dig, gå in på Inside Möbler.

mariedal säng
Sängen. Bild: Insidemobler.se
Vi köpte en Mariedalsäng. Den var lite dyrare men kändes mest värd pengarna, när man ändå skulle göra en investering i sin hälsa. Den har träram, bonell/pocket-fjädrar, ett lager med skum och överst en 8 cm hög bäddmadrass i latex. Skrev upp det på en lapp och provlåg en liknande säng i ett annat varuhus för att se om den passade mig.

På hemsidan kunde man beställa gratis tygprover, det finns ett stort utbud om man jämför med andra sidor med sängar som jag har jämfört med. Jag fick proverna på bara några dagar och det var så himla mycket lättare att se i rummet man ska ha sängen om färgen man har tänkt sig, passar. Jag valde i alla fall ett beige tyg med lite läder i. Sen beställde jag gavel i samma tag och nackkuddar i samma färg men i ett mjukare tyg. Det blev så himla snyggt!

Inom en månad hade jag den hemma, fri leverans, monterad och färdig. Bädda fick vi göra själv dock. Zzzzzzzzz

Ett nytt favoritprogram

Jämställdhet och sport är inte det enda stora intresse jag har. På senare tid har jag verkligen fastnat för ett tv-program när jag legat i soffan på kvällarna och bara tagit det lugnt – Inred med loppis som går på SVT!

Ett riktigt roligt program där man får se när fynden görs, hur man kan inreda och massor av inspiration helt enkelt.

inred-med-loppis

Ta en titt på SVT eller svtplay.se vetja!

Jämställd idrott – och vägen dit

”Det övergripande målet för idrottens jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla nivåer och inom alla områden.” Så står det så vackert på Riksidrottsförbundet hemsida. Det står bland annat i sammanfattningen av målen att båda könen ska ha lika tillgång till kompetenta tränare och ledare. Det dikteras att båda könen ska ”där så är möjligt” ges förutsättningar att träna och tävla tillsammans. Jag förstår att det här är mål, men efter nästan fyrtio års arbete inom idrottsrörelsen att få idrotten mer jämställd har det inte hänt speciellt mycket.

Det var nämligen redan år 1977 som Riksidrottsförbundet kom med det första handlingsprogrammet för kvinnlig idrott. Det här skulle innebära större resurser till kvinnlig idrott och fler satsningar på utbildningsverksamhet för kvinnor. Men tyvärr så gjorde det ambitiösa handlingsprogrammet inte saken så vansinnigt mycket bättre.

Efter misslyckandet kom man på att ojämlikheten berodde på könsfördelningen i beslutande organ. Nu ska det vara minst 40 procent kvinnor inom beslutande och rådgivande organ, enligt klubbat beslut. Men inte heller i där har det gått riktigt enligt plan…. Det finns flera undersökningar som visar att kvinnorna fortfarande missgynnas när bidragen från stat och kommuner ska fördelas mellan könen.

Däremot har andra saker skett i modern tid. Hemskt vore det väl annars. Enligt gammalt så har ju pojkar förväntats att vara prestationsinriktade medan flickor ska vara mer relationsinriktade. Men idag är det faktiskt mer accepterat att kvinnor håller på och vill tävla och bli bäst. Det finns idag också en mycket större medvetenhet om vilka idrotter och sporter som skall dela på resurserna. Det kanske inte alltid fördelas på riktigt sätt, men alla har ögonen på sig när det gäller den typen av frågor. I dag ska jämställdheten inte längre ses som en fråga bredvid många andra, utan den ska ses som något som genomsyrar hela idrottsrörelsen.

Välkommen till Worldvillage.se

Det är jag, Gabriella från Malmö, som håller i trådarna för denna blogg. Men jag vill att även du ska vara delaktig. Som jag beskrivit tidigare drivs den här bloggen i andan av World Village of Women Sports, WVWS, som skulle bli ett internationellt idrottsvetenskapligt center med fokus på kvinnors idrott och hälsa i samarbete med högskolan i Malmö. Projektet lades ner på lite otydliga grunder i slutet av 2013 men tanken är att en gång starta upp något liknande igen. Det är min dröm och mitt stora mål i livet just nu. Massor av pengar har redan satsats på att forska, minst 40 miljoner har lagts ner i olika forskningsprojekt kring på bristen av jämställdhet inom idrotten och kvinnors idrott och hälsa. Min tanke med bloggen är att belysa de här viktiga ämnena. Jämställdheten inom sportens värld ligger faktiskt efter jämställdheten på ”vanliga” arbetsplatser och i övriga samhället.

Jag kommer att försöka få tag på, och kanske samarbeta med, de förra ägarna till WVWS, Kent Widding Persson och Dan Olofsson på Midroc Property Developement, för att se om vi kan få loss forskningsmaterial och publicera här. Jag kommer också försöka få fatt på bolagets VD, Malin Eggertz Forsmark för att få henne att eventuellt skriva något blogginlägg eller bistå med uppslag och idéer. Det skulle vara underbart. Hoppas också att DU engagerar dig, skriver kommentarer och delar inlägg. Tillsammans kan vi blåsa liv i World Village of Women Sports igen och ta upp bollen där den kastades.