Jämställdhet inom fotbollen

Som ni kanske vet så spelar jag fotboll och har så gjort sedan jag var åtta år. Det började med att skolan jag gick på hade ordnat ett skolmästerskap, en fotbollsturnering mellan klasserna, indelat årsvis och könsvis. De som vann i sin årskull gick vidare till den stora fotbollstävligen kallad ”krampen”, som ordnades mellan skolorna i Malmö.

Vi tjejer var inte världens bästa på att varken dribbla, nicka eller passa. Om sanningen ska fram förstod vi ens reglerna i den åldern utan tog ner bollen med händerna om den kom för högt… Killarna i klassen tog på sig den stora uppgiften att lära upp oss. Varje rast samlades vi på fotbollsplanen och hade lektioner och övningar. De var otroligt tålmodiga och pedagogiska kommer jag ihåg! När vi hade lärt oss regler, sprungit runt planen till ett hyfsat flås och övat på anfall, försvar och positioner var vi redo för den stora utmaningen, första matchen. Jag var så nervös att, när jag fick bollen och hade öppet mål, var jag så fokuserad på fötterna och bollen att jag MISSADE målet. Herregud. Som tur var vann vi ändå och kom trea i den stora ”Krampen”. Det här lade grunden till mitt fortbollsintresse.

Det jag har lärt mig genom åren är att man aldrig kan träna för mycket fotboll. För att bli duktig och lyckas ska du nära nog LEVA fotboll. Lära av andra, ta efter proffsen, samarbete mellan lagkamrater, prestera när det väl gäller, titta på fotboll, lyssna på matcher, läsa om fotboll. Jag gör allt detta på sommaren och själv ser jag ingen större skillnad på mig och killarna.

MEN, när vi skulle börja spela i klubben därhemma fick vi se hur sanningen var. Hur andra ser skillnad mellan dam- och herrfotboll. Herrfotbollen står mycket mycket högre i rang hos allmänhet, beslutsfattare, idrottsförbund och kanske till och med bland oss själva. Vi fann oss i att bli förvisade till grusplanen när killarna flåsade runt på fotbollsplanen. Vi fann oss i att alltid få de yngsta tränarna och tävla kanske vi fick göra en tredjedel så ofta som killarna. Som tur är har det förändrats. Nu, när jag själv är tränare, får jag insyn och inflytande på hur grästider och matcher läggs. Vi kör ofta med mixade lag och ger inga förmåner eller högre krav till varken killar eller tjejer. Hoppas någonstans att förändringar av attityder och värderingar hos media och allmänhet också kan förändras.

Den dagen inte damfotboll jämförs med herrfotboll (vi har ju trots allt olika förutsättningar), den dagen vi får de fina arenorna och publiken strömmar till… den dagen kan vi även förhandla avtal och löner på ett helt annat sätt. Självklart handlar det mycket om att få TV att sända fler matcher. Vi kan ju börja där, i stadsägda kanaler. Det är en bra start.

Det är knappast någon hemlighet att kvinnliga fotbollsspelare tjänar mindre än manliga. Idag är Alex Morgan den bäst betalda kvinnliga fotbollsspelaren. Ändå så tjänar hon jämförelsevis (bara) ungefär lika mycket som en dussinspelare i Premier League, cirka 24 miljoner kronor om året. Läs mer i den här artikeln

Och när vi pratar jämlikhet inom fotbollen så ska det väl vara jämlikt åt båda hållen? Hur skulle vi tycka om det var en tjej som exponerades så här?