Dags att slappna av

Ibland så måste man helt enkelt få slappna av lite, speciellt nu när det ser ut som det gör i världen. Jag är inte mycket för onödigt konsumerande, men samtidigt så mår i alla fall inte jag bra av att leva som en asket. Inte överkonsumtion, men tillräckligt för att kunna ha hela och rena kläder och möbler som inte ser alltför slitna ut. Inga lyxsaker, men saker i hög kvalitet som kommer att hålla i många år. Det jag senast köpt är en skön soffa att kunna sitta och läsa i (eller titta på TV, det händer faktiskt att jag gör det också). Jag gick till http://www.trademax.se/mobler/soffor och kollade runt för att se om de hade någonting vettigt. Och jo, jag måste nog säga att de överträffade förväntningarna.

Bäddsoffa med divandel från Trademax.
Bäddsoffa med divandel från Trademax.

Stor eller liten?
Frågan var mest hur pass stor soffa jag skulle skaffa mig. Å ena sidan, en liten soffa är billigare (för det mesta), men å andra sidan, i en stor soffa får flera vänner plats när jag får besök. Svårt val det där! Men med tanke på att det fanns så många billiga soffor att välja mellan så tyckte jag mig ha råd med en lite större. Så det fick bli en 3-sitssoffa med divan. Jag sa ju att jag inte är så mycket för lyx, men okej, ibland vill jag också ha någonting extra. En divansoffa är en helt fantastiskt uppfinning!

Så det är mitt senaste större inköp, och nu kommer det säkert dröja många år innan jag skaffar en till soffa. (Även om det aldrig går att säga helt säkert vad framtiden kommer att ge. Man ska aldrig säga aldrig).

En sak till som jag nästan glömde: det är inte bara en soffa, utan faktiskt en bäddsoffa. Himla praktiskt när det behövs en extra sängplats, vilket händer då och då. Extremt praktiskt, även om jag inte provlegat i den ännu. Vi har ju en fullt fungerande säng liksom, så vi har inget behov av en extra sängplats till vardags liksom. Men det händer ju att en bekant kommer på beslök och behöver någonstans att sova.

Ta in en hemlös i vinter!

Jag måste bara tipsa er om Frälsningsarméns vackra bilder på hemlösa. Det är den brittiske fotografen Lee Jeffries som har tagit bilderna. Han började ta bilder på hemlösa efter ett slumpartat möte med en hemlös flicka i London, och sedan dess har han vunnit en rad prestigefyllda priser för sina starka och uttrycksfulla bilder. Nu har han alltså i samarbete med Frälsningsarmén tagit bilder på hemlösa i Sverige och dessa porträtt kan man beställa på Frälsningsarméns sajt. Överskottet går till deras arbete för hemlösa. Lee Jeffries hoppas att hans bilder kan uppmärksamma Frälsningsarméns hedersamma arbete och samtidigt hjälpa fler hemlösa i Sverige att få en bättre tillvaro.

I en mätning från 2011 rapporterades att omkring 34 000 personer var hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden. Det är alltså inte 34 000 personer som bor på gatan utan det finns olika typer av hemlöshet (här kan man läsa mer om det: http://www.fralsningsarmen.se/Verksamhet/Socialt-arbete/Hemloshet-och-boenden/), men det är fortfarande 34 000 personer för mycket. Frälsningsarmén hjälper till med härbärgen, akutboenden och stödboenden, men också med kläder, matkassar, stödsamtal och liknande. Hjälpen behövs, med andra ord, och genom att köpa en av de här snygga tavlorna så får man vacker konst och på köpet så gör man en god gärning. Hur bra som helst ju! Och vill man inte ha en tavla så går det förstås lika bra att bara skänka en slant också.

Att vara hemlös är förstås aldrig att föredra men om man fick välja skulle man nog hellre vara det på sommaren än på vintern. Tänk er själva hur det skulle vara att inte ha ett hem, att inte kunna gå in och värma sig när minusgraderna kryper neråt. Har man tur får man en sovplats någonstans inomhus, har man otur får man kanske sova under en bro. Det är lätt att tro att vi inte har problem med hemlöshet i någon större utsträckning i Sverige – men 34 000 talar sitt tydliga språk. Så se till att dra ditt strå till stacken, kanske genom att ta in en hemlös i vinter i form av en snygg tavla. Det ska i alla fall jag göra!

En ny favorit i köket

Jag måste bara berätta om mitt senaste inköp. Det är en galet snygg vattenkokare i glas och jag bara älskar den! Det är alltså genomskinligt glas så att man ser vattnet inuti, och dessutom lyser den blått när man slår på den. Hur coolt som helst! Jag har faktiskt aldrig sett en vattenkokare i glas förut, och inte heller en som lyser. Det känns väldigt ”futuristiskt” men samtidigt har den liksom en skön retrostil också så att det inte heller blir för modernt. Lite svårt att förklara, så kolla på den här filmen istället.

Jag beställde min vattenkokare från en sajt som heter Bagaren och Kocken då jag hade fått ett presentkort där när jag fyllde år. Mycket nöjd med sidan och med köpet! Och väldigt nöjd med vattenkokaren förstås. Den är som en inredningsdetalj och en praktisk pryl i ett och jag tror att jag kokar mer tevatten nu för tiden bara för att få se den in action. Speciellt på kvällen när det är mörkt är det så himla snyggt med det blå ljuset som lyser upp det bubblande vattnet. Så det blir mycket tedrickande nu, men det gör ju inget med tanke på att jag älskar te.

En annan ny favorit
Presentkortet räckte till lite mer än en vattenkokare så jag passade på att beställa några andra grejer också, som en citruspress, en visp och faktiskt ett nytt förkläde. Jag brukar sällan ha förkläde på mig när jag lagar mat, och jag blir alltid lika irriterad när det skvätter från stekpannan eller när jag spiller på mig. Förkläden associerar jag mest med bakning, men i ärlighetens namn använder jag sällan förkläde när jag bakar heller. Men nu har jag köpt ett nytt förkläde och nu har jag bestämt mig för att jag ska använda det både när jag bakar och när jag lagar mat. För varför ska man egentligen hålla på och akta sig och vara försiktig eller bli arg för att man får någonting på sig när man så enkelt kan sätta på sig ett förkläde och slippa oroa sig!

Det är ju alltid mycket roligare att göra något när man har de rätta redskapen. Ingen ställer sig ju till exempel och målar väggarna i samma kläder som man ska gå till jobbet i. Nej, då har man speciella målarkläder så att man ska slippa bry sig om att det stänker. Då kan man slappna av och ha kul istället för att akta sig. Det är precis samma sak med mat – när man kan slappna av och inte behöver bry sig om att mjölet yr eller att smöret skvätter ur pannan så är det mycket roligare att laga. Och så är det ju så smidigt att kunna torka av händerna på förklädet också. Så nu blir det förkläde för hela slanten i mitt kök!

Konsumtion utöver vad jorden klarar

Jag är inne på det där med konsumtion och hållbarhet för tillfället och försöker lära mig mer och mer. Det känns ganska så naturligt för mig att vi måste ta hand om världen även om det är uppenbart att det är en känsla som inte delas av alla. Om vi måste sänka vår galet höga levnadsstandard en aning för att jorden inte ska bli obeboelig så är det ett pris som jag är beredd att betala. Ärligt talat, de flesta av oss i Sverige skulle kunna sänka vår konsumtion med åtminstone 20 % utan att det skulle göra någon större skillnad för oss, och genom att lägga om våra vanor (mindre kött och mer grönt, till exempel) skulle vår skadliga effekt på miljön minska ännu mer.

Det jag nu i huvudsak syftar på är den globala uppvärmningen. Den har varit känd sedan 1980-talet och sedan åtminstone mitten av 1990-talet har det varit fullt på det klara att vi måste minska utsläppen av växthusgaser om det hela inte ska leda till katastrof. Ändå har väldigt lite gjorts och orsaken är politisk. Det finns en grupp som tjänar på rovdrift av planeten och de har stort inflytande, inte minst genom att de sprider desinformation, myter och lögner om klimatet och klimatvetenskap. Lögner som sedan sprids av alltför många. För den som har lite mer kunskap i ämnet låter det rätt så dumt. Jag hittade faktiskt en rolig video på YouTube som visar precis hur de ”klimatskeptiska” låter för den som har koll på fakta:

Vad kan vi göra själva?

Vad kan vi som enskilda personer göra? Försöka påverka makthavarna är en sak, även om Sveriges inflytande i världen är begränsat. Men det gäller också att ta ett personligt ansvar, att vara ”klimatsmart” eller vad man nu ska kalla det. Ät mindre mat som det krävs mycket resurser för att framställa och transportera. Mer frukt och grönt, mer närodlat till exempel. Samma sak gäller allt man köper. Hur är det framställt, och av vilka material? Är de förnyelsebara?

Ytterligare ett område är våra boenden. Det går åt mycket energi för att värma upp våra bostäder och att minska på detta behov kan göra stor skillnad. Ett sätt är att byta ut fönstren mot fönster med bra energivärden, som inte släpper ut värmen. Där är pvc-fönster mycket bra och billiga. Trots att de är plast så tillverkas de på ett sådant sätt att de tillsammans med isoleringsförmågan faktiskt är mer miljövänliga än träfönster.

Överkonsumtion!

Jag har en kluven inställning till det där med att köpa en massa leksaker till barnen. Å ena sidan så känns det som om vi slösar lite väl mycket och köper tonvis med leksaker. Å andra sidan så vet jag ju hur det var när jag själv var liten. Presenter och julklappar var det roligaste som fanns, till och med roligare än… Jo roligare än allt nästan. Det här är en frågeställning som blir mer och mer aktuell ju mer vi närmar oss december och första advent, för att sedan fullkomligt explodera under december månad. Alla tankar om att vi måste spara på miljön och att vi måste hjälpa de som har det illa ställt försvinner

Julen är ju trevlig överlag och så, men vi konsumerar lite VÄL mycket. Varje år rapporteras det att julhandeln slår rekord (http://www.dn.se/ekonomi/rekord-igen-julhandeln-omsatte-70-miljarder/). Ingenting, inte ens ekonomiska kriser verkar kunna förhindra det. Jag vet att jag, delvis kommer att ryckas med (sociala plikter eller vad det heter), men kommer göra mitt bästa för att vara ansvarsfull genom att köpa leksakerna från Boinkstores ekologiska märken, PlanToys eller Fairwood http://www.boinkstore.com/kategori/varumarken-boink. Jag kommer givetvis att köpa för mycket, men då är det väl ändå bättre att det är ekologiskt, för att minimera negativa effekter.

Just do it yourself!

Ni vet vad som händer när man stannar på Youtube för länge. Till slut hamnar man på videos man aldrig tänkt sig, videos man inte ens hade en aning om fanns. Ibland videos som är väldigt, ”vad var det jag just såg…”, ibland bara videos som visar att det finns videos på Youtube för alla! Den vida jag hamnade hos förra veckan hör till det senare, en tutorial-video för hur man kan göra öljettgardiner utan att behöva sy (fast videon poängterar att man lika gärna kan sy med samma metod, om man vill). Inte så spännande tror ni kanske? Well… smaken är som baken och jag tycker om sådana här väldigt specialiserade videor. Så därför tänker jag dela den med er nu!

Visst är det kul med folk som håller på att pyssla? Själv blev jag riktigt inspirerad av videon och tänkte att jag skulle försöka mig på det där själv. Nya gardiner som jag gjort själv vore rätt så coolt. Även om jag inte pysslar så mycket så har jag alltid kul när jag väl kommer mig för att göra det. Dessutom såg det inte så svårt ut, så även jag borde klara av att göra det. Det är nog annars skälet till att jag inte håller på och gör mina egna gardiner och liknande, jag tror mig inte om att vara speciellt bra på det.

Så! det första jag behövde göra var att hitta ett tyg som passar mig. Lättare sagt än gjort eftersom jag kan vara lite kräsen av mig. Eller, det är lätt att göra mig till lags; jag kommer alltid säga ja till det bästa. Hos Textilgallerian hittade jag en stor mängd mönstrade tyger som passar för gardiner, och en massa enfärgade också. Det blev nästan lite för många och jag kollade runt jag vet inte hur länge. Det blev heller inte lättare med tiden utan jag lade till fler och fler favoriter.

Men sedan som kom en lösning, av misstag. Jag gick till deras sektion för färdiga gardiner, http://www.textilgallerian.se/gardiner/ och klickade på ”öljettlängder”. Det fanns bara två öljettlängder där och på andra sidan såg jag ”Gardin Mira med öljetter136x290 beige” och visste att det var den jag ville ha. Då det är ett exklusivt tyg och rätt dyrt så vågade jag mig inte på att köpa bara tyget för att försöka göra öljetterna själv, utan köpte den färg. Kvinna är väl inte sämre än att kvinna kan ändra sig!

Fysiska skillnader mellan könen, del ett

Vilka fysiologiska könsskillnader har egentligen betydelse för idrottandet? När man försöker hitta fakta stöter man ofta på frågan”Är det farligt för kvinnor att idrotta?” eller ”Kan vi skada förmågan att föda barn senare i livet om kvinnor idrottar för hårt?” Det finns något kallat ”the female athlete triad”, dvs. att tjejer eller kvinnor som idrottar skulle få för låg vikt, menstruationsstörningar och benskörhet.

Man har också sett i studier att kvinnor oftare får korsbandsskador än män, framför alltnär det gäller bollidrotterna. Jag har hittat förklaringar till varför och ”dålig neuromuskulär kontroll”, är en förklaring, dvs. att tjejer skulle landa sämre inom idrotten. Vi ”niger till”, blir kobenta och får korsbandsskada. Också hormonpåverkan och muskelsvaghet har diskuterats som orsak. Att tjejer skulle vara mer kobenta än killar gör att vi får en annan vinkel på benet när vi springer, hoppar eller sparkar.

Man brukar ju säga att tjejer har bredare höfter än män, men det här är inte sant. Det som skiljer är att tyngdpunken hos en tjej är 2 cm lägre ned i en lika tung killes kropp. Utgångshålet i bäckenet är runt hos kvinnor och hjärtformat hos män.

Eftersom höftkulorna sitter precis intill det här hålet innebär skillnaden att höftleden hamnar lite längre ut hos kvinnor än hos män. Med andra ord borde kvinnor egentligen gå lite mer bredbent, för att hålla balansen. Men hallå! Så kan väl inte en kvinna gå?? Vad gör man istället – jo, man står o går med lite kobenthet istället.

Återkommer till ämnet…

Jämställdhet inom fotbollen

Som ni kanske vet så spelar jag fotboll och har så gjort sedan jag var åtta år. Det började med att skolan jag gick på hade ordnat ett skolmästerskap, en fotbollsturnering mellan klasserna, indelat årsvis och könsvis. De som vann i sin årskull gick vidare till den stora fotbollstävligen kallad ”krampen”, som ordnades mellan skolorna i Malmö.

Vi tjejer var inte världens bästa på att varken dribbla, nicka eller passa. Om sanningen ska fram förstod vi ens reglerna i den åldern utan tog ner bollen med händerna om den kom för högt… Killarna i klassen tog på sig den stora uppgiften att lära upp oss. Varje rast samlades vi på fotbollsplanen och hade lektioner och övningar. De var otroligt tålmodiga och pedagogiska kommer jag ihåg! När vi hade lärt oss regler, sprungit runt planen till ett hyfsat flås och övat på anfall, försvar och positioner var vi redo för den stora utmaningen, första matchen. Jag var så nervös att, när jag fick bollen och hade öppet mål, var jag så fokuserad på fötterna och bollen att jag MISSADE målet. Herregud. Som tur var vann vi ändå och kom trea i den stora ”Krampen”. Det här lade grunden till mitt fortbollsintresse.

Det jag har lärt mig genom åren är att man aldrig kan träna för mycket fotboll. För att bli duktig och lyckas ska du nära nog LEVA fotboll. Lära av andra, ta efter proffsen, samarbete mellan lagkamrater, prestera när det väl gäller, titta på fotboll, lyssna på matcher, läsa om fotboll. Jag gör allt detta på sommaren och själv ser jag ingen större skillnad på mig och killarna.

MEN, när vi skulle börja spela i klubben därhemma fick vi se hur sanningen var. Hur andra ser skillnad mellan dam- och herrfotboll. Herrfotbollen står mycket mycket högre i rang hos allmänhet, beslutsfattare, idrottsförbund och kanske till och med bland oss själva. Vi fann oss i att bli förvisade till grusplanen när killarna flåsade runt på fotbollsplanen. Vi fann oss i att alltid få de yngsta tränarna och tävla kanske vi fick göra en tredjedel så ofta som killarna. Som tur är har det förändrats. Nu, när jag själv är tränare, får jag insyn och inflytande på hur grästider och matcher läggs. Vi kör ofta med mixade lag och ger inga förmåner eller högre krav till varken killar eller tjejer. Hoppas någonstans att förändringar av attityder och värderingar hos media och allmänhet också kan förändras.

Den dagen inte damfotboll jämförs med herrfotboll (vi har ju trots allt olika förutsättningar), den dagen vi får de fina arenorna och publiken strömmar till… den dagen kan vi även förhandla avtal och löner på ett helt annat sätt. Självklart handlar det mycket om att få TV att sända fler matcher. Vi kan ju börja där, i stadsägda kanaler. Det är en bra start.

Det är knappast någon hemlighet att kvinnliga fotbollsspelare tjänar mindre än manliga. Idag är Alex Morgan den bäst betalda kvinnliga fotbollsspelaren. Ändå så tjänar hon jämförelsevis (bara) ungefär lika mycket som en dussinspelare i Premier League, cirka 24 miljoner kronor om året. Läs mer i den här artikeln

Och när vi pratar jämlikhet inom fotbollen så ska det väl vara jämlikt åt båda hållen? Hur skulle vi tycka om det var en tjej som exponerades så här?

Kvinnor och sport genom tiderna

Det har inte alltid varit tillåtet för kvinnor att sporta. Kvinnor fick inte ens titta på de allra tidigaste Olympiska spelen, än mindre delta. ”Om en kvinna påträffas inom tävlingsområdet under spelen skall hon kastas ned från de höga stupen på berget Typaion.” Så sade lagen…
När Stockholms kvinnliga idrottsklubb 1914, deltog i Dagbladsstafetten fanns det en bild av premiärlaget i tidningen. Under bilden av de kvinnliga löparna stod rubriken: ”Kunna sådana kvinnor föda barn?”Den typen av reaktioner möttes alltså den kvinnliga idrotten av långt in på 1900-talet. Länge försökte man envist hålla kvinnan utanför idrotten.

De första sporterna som tillät kvinnor att delta i de Olympiska spelen var golf och tennis, året var 1900. Och det tillkom sakteliga andra sporter, exempelvis simning. Efter en ”skandal” trettio år senare vid friidrottsgrenarna, där några tävlande överansträngt sig, drogs grenarna in igen. Snabbt konstaterades av män på olika positioner att kvinnans psyke och fysik inte var lämpade för så tuffa tävlingar. Det tog 32 år innan kvinnor fick en andra chans att springa 800 meter igen i Olympiska sammanhang.

Skaparen av de moderna olympiska spelen, Pierre de Coubertin försökte kämpa emot den kvinnliga idrottsrörelsen. Den franske baronen menade på att idrott med kvinnor involverade var mot ”naturens lagar” och helt ”oestetisk”. Han menade att om man släppte in kvinnor i exempelvis fäktning, ridning, rodd och hastighetsåkning på skridskor, så skulle det föra med sig en feminisering av den ädla konsten och leda till dessa sporters undergång.

Detta är vårt arv och vad vi måste kämpa mot idag.

Ta jämställdhetsfrågan på allvar

Jag läste en artikel här om dagen som handlade om jämställdhet inom idrottsvärlden, skriven av Anders Lindblom på Svenska Dagbladet, där han uppmanar oss i all sin rätt att ta jämställdhetsfrågan på allvar. Ett hett tips är att läsa den här artikeln.

Extra kul att det är en man som tar upp de här problemen. Han har gjort iakttagelser och ifrågasätter saker många av oss faktiskt bara tar helt för givna. Vi sväljer gamla fördomar med hull och hår, för det är som det alltid har varit. Han inleder med att prata om längdåkningen, att den är konservativ och gubbig. Jag vet inte om jag kan hålla med riktigt eftersom vi har många framgångsrika tjejer i spåren, men egentligen är det styret han syftar på. I det internationella förbundets styrande är fördelningen 16 män och en kvinna…. ” Men någon förändring är det inte ens tal om”, skriver han.

falunAnders Lindbloms fortsätter med att särskåda damernas kortkorta distanser i längdåkningstävlingar, i förhållande till männens alltså. Han ställer det faktum att sporter som friidrott moderniserats och blivit mer jämställd idag – i kontrast till hur det fungerar inom skidsportens värld. Han anser att skidsporten inte hängt med i svängarna.

Jag stod ju där på skid-VM i Falun 2015, vid sidan av mördarbacken och skrek mig hes när Kalla och hela landslaget kämpade mot dåliga spår och irriterande norrmän. Tjejerna åkte bara hälften så långa distanser som herrarna. Varför? ”Det finns inga fysiska hinder för att damerna inte skulle klara av att köra lika långt som herrarna” avslutar Anders Lindblom sin artikel.